ylvakarlberg.blogg.se

AAAAHHH!!!
Jag var på Bob Dylan i globen i måndags. Det var så underbart!
Vi skrek oss hesa, vi skrek mest av alla faktiskt, hela globen hörde oss alldeles säkert. Jag hörde en bootleginspelning på MySpace, och vi hörs tydligt (vid ett tillfälle följs skriken av ett litet skratt någonstarns mycket närmre inspelningen), det känns lite mäktigt på något vis. Inte bara "jag andades samma luft som passerat genom Bob Dylans munspel" utan till och med "Jag hörs på en Bob Dylan-inspelning", om man förvränger det ordentligt kan man nästan få det till "jag jammade med Bob Dylan". Om Aftonbladet fick för sig att skriva en artikel om mig skulle de inte ha några som helst problem att förvränga det till den graden.
Vid ett tillfälle vinkade han  till oss. Han VINKADE! Till OSS!!!! Det var nog tack vare att vi skrek så jävla högt, han hörde oss väl, vände sig lite halvt åt vårat håll och höjde handen lite tvetydigt. Jag väljer att tro att han vinkade.

Det var en så underbar konsert, han sjöng Tangled Up in Blue, All Along the Watchtower, Like a Rolling Stone och Lay Lady Lay. Lay lady lay!!!! Det är min favoritlåt!
IIIIIIIiiiiiiih!


den här bilden är snodd från Johanna. Jag hoppas att hon inte tar illa upp (och jag hoppas verkligen inte att Bob tar illa upp bara för att vi fotade trots kameraförbudet...)

Här är inspelningen där vi hörs, Tangled Up in Blue.
aaah <3
jag är så jävla lycklig!