jag plockar bara poäng, okej?
Flyttat
http://ylvakarlberg.blogspot.com/
what? how? why? WHYYYY?
Dessutom säger hon bara saker i stil med "Jag körde på rött läppstift från maybelline ikväll!" och "Jag var för feg för att färga håret, mörkare sligor fick det bli bara, här är ett foto av mig och min älskling [insert name of random friend here] i förrgår. Vi åkte tunnelbana."
Vilka människor är så osäkra och/eller uttråkade att de ägnar tid åt att läsa om hennes klädval? Varför skulle någon ens bry sig om vad hon har på sig? Varför BRYR sig folk om vilka fester hon har varit VIP-gäst på på RIKTIGT?
Dessutom heter hennes hund Armani och hon gillar Tokio Hotel. Usch och fy.
Nu ska inte jag vara lika sämst som henne och bara blogga en massa skit så jag tänkte... eeh... vad tänkte jag? Typ... Beatles äger, rock on, pecae out, trevlig helg.
och här är en länk till min favoritblogg
Jag önskar att fler människor läste min blogg...
Men då skulle jag väl kanske behöva blogga lite mer. Kanske om jag skriver allt onödigt jag lägger upp på bilddagboken här istället. Då finns det något att läsa i alla fall...
Och så skulle jag behöva pimpa upp bloggen lite kanske. Med en header och lite snyggare css.
Så nu vill jag ha förslag på en snygg design och intressanta grejer att blogga om.
Idéer någon?
Shit...
...jag mår så jävla bra! Såhär bra har jag inte mått sedan jag vet inte när.
Rawr.
Idag när jag kollat på första X-men igen har jag kommit till några slutsatser.
I. Världens sämsta mutantkraft måste vara att ha gul hud, grönt hår, världens längsta kladdiga tunga och ett antal till egenskaper som grodor också har.
II. ...och om man har de superkrafterna så har man för fan världens sämsta fantasi också om man väljer smeknamnet "Toad".
III. X-men är en jävligt kalkonig film.
IV. Scott är lite rolig. Han drar en referens till X-men - serien. I jetplanet på väg till Liberty Island tar Logan på sig X-men-dräkten för första gången och säger "You actually go outside in these things?" och Scott svarar "Well, what would you prefer? Yellow spandex?". Det är roligt. Faktiskt. För i serien har Wolverine gulblåa spandexkläder. ha ha.
Rawr!! Fin gif va?
They say it's my birthday (dananananana nana)!!!
jag fyller år. Wohoo *serpentiner*
Jag fick två Blurskivor, en liveinspelad Claptonskiva, en skräckroman av författaren till låt den rätte komma in. Tre hela block med akvarellpapper, lite akvarelfärg, ett set med penslar (det behövs alltid... typ) och en instruktionsbok för munspel.
Får jag klaga lite? Jag bryr mig inte, nu klagar jag lite; Jag fick ett gitarrfodral. Jag har redan ett gitarrfodral, som dessutom är mycket snyggare än det nya, det gamla är i brunt fejkläder, jag fick ett nytt enbart för att jag ska kunna bära gitarren på ryggen. men problemet med praktiska gitarrfodral, precis som med alla praktiska grejer, är att det är så SATANS FULT! Kan jag inte få sy på en axelrem på det bruna istället? Snälla? Det bruna är ju vintage! Det är från typ 70- 80-talen! uh. Och så fick jag Brideshead Revisited, tv-serien. På min önskelista hade jag skrivit "Brideshead revisited, filmen, inte tv-serien", pappa bara "jamen, du har ju sett filmen, du borde kolla på serien, den är kult!". Visst kan jag tänka mig att se serien, men om jag säger att jag vill ha filmen och inte serien så borde han inte köpa serien. Det är som om jag på min brorsas födelsedag skulle säga "Jo, jag vet att det stog Korn på listan, men du förstår, Coheed and cambria är så mycket bättre". Så nu slits jag mellan att vilja kolla på tv-serien (för den verkar ju ärligt talat ganska bra) och att lämna tillbaka den i protest och köpa Brideshead - filmen och BBC's Criminal Justice för pengarna. För Criminal Justice fick jag inte heller, det gick tydligen inte att beställa den och TheNewNo2 på amazon när mamma försökte, det var något krångel med hennes konto. Nu måste jag köpa dem. Jag kan inte leva utan TheNewNo2 länge till. Och slutligen; mamma köpte en bok till mig som hon redan har köpt åt mig förut, men det är okej, jag fick kvittot, så nu kan jag byta in den mot John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar.
Gud, vad bortskämd och elak jag låter. Förlåt. Jag är jätteglad, jag ville bara få ur mig lite missnöje. Det är inte missnöjet som är det stora, men det är så svårt att skriva om hur glad man är.
Jag är glad, allt känns bra, Eric Clapton sjunger fint, jag kan spela en låt på munspel nu, mina kompisar är trevliga, jag fick prinsesstårta till frukost. :D
Det är varken roligt att läsa eller skriva om felfria händelser.
??
vilken vill jag ha?
Si la vida te da limones...
tja... limonadadrecept har jag aldrig fått att fungera, men jag kan ju altrid trösta mig med att lime är en sjukt dekorativ frukt som ger smaklösa rätter en viss mersmak.
Det här funkar tyvärr bara på spanska eftersom det är lime och inte citroner på bilden, på spanska är lime och citron samma sak.
Dessutom görs margaritas på lime.
Dagens Outfit
Dagens outfit! :DYes, ylvakarlberg.blogg.se goes stuumpan!
kollade upp den nu btw och märkte att JAG alltjämt är ett återkommande element där. Intressant... jag ansåg aldrig att jag var särskilt viktig i hennes värld av vansinnighet.
Q: Varför lägger jag upp en "dagens outfit?
A: För att den är lite smått absurd idag.
Marinblå kofta med guldiga knappar från MQ
Orange fett classy sidennattlinne från Kina
Platåskor från Nilson
det absurda är att jag är klädd såhär när jag bara ska skriva en engelskauppsats.
yes. inklusive skorna.
Whatever.
det här är mitt mest värdelösa blogginlägg EVER!
http://open.spotify.com/track/35GPeJD8Ct41KnsJKLAJ1F
Expectations
Ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest!!
Och folk undrar nog varför jag är så jävla fast i min fantasivärld, folk undrar varför jag koncentrerar hela min hjärkapacitet på en sak åt gången och försvinner in i besattheten totalt. Folk undrar varför jag vet ALLT om Beatles, varför jag vet allt om Hugh Jackman, allt om Star Wars, allt om Keith Richards och David Bowie.
Är inte det självklart? Känner inte alla människor för att ibland bara ge den riktiga världen fingret och sväva bort till ett ställe där det går bra för en i livet utan att man lämnar in engelskauppsatser, förstår kvadratkomplettering eller bryr sig om att gå på idiotiska idrottslektioner. Jag vill bara vara någonstarns där jag är älskad, framgångsrik och lugn. Men tyvärr (eller som tur är, kanske) så är mina vänner mer ambitiösa än mig. De gör sina läxor, de får sina betyg, de lever i rätt värld.
Ibland är jag rädd att fantasivärlden tar över lite. Ibland går jag faktiskt runt och önskar bort min tunnelbanekompis för att få ha Paul sittandes på mitt trägolv, sitta där och lyssna på Velvet Underground & Nico på LP, dricka te och prata om livet, döden och kärleken hela kvällen. Ibland bryr jag mig mer om mina låtsasvänner än mina riktiga vänner, för i mina låtsasvänners närvaro är jag perekt, vacker, underbar, lyckad. När min riktiga värld blir som mest framtidsorienterad lockar min fantasivärld extra mycket, inom loppet av en vecka kan jag träffa tre vackra underbara indiepopare som får mig att också känna mig vacker och underbar, dra till Las Vegas och gifta mig, ge ut en skiva, gå på galapremiär på ett stort antal filmer, vara med i The Tonight Show med Jay Leno, Träffa Hugh Jackman på gatan, träffa Paul McCartney på pressbyrån, träffa Paul Simon OCH Art Garfunkel på en klubb i London typ 1967, få mutantkrafter av skumma forskare i usa, byta nationalitet, byta identitet.
Min pappa kollade just in i mitt rum och drog sin "jag är så besviken på dig"-ramsa. Jag gör ju så mycket annat än läxorna, jag måste ju prioritera skolan före allt annat, särkilt före mental hälsa.
Jag orkar inte mer. jag gör verkligen inte det! Min ventil är mina möten med Ben Whishaw i en liten lägenhet nära Earls Court, ingen förstår ju mig så bra som någon som är skapad av min hjärna, mina vänner är underbara, det är de verkligen, men om jag försöker prata om någont sådant här så känner jag mig aldrig riktigt förstådd!
Nu har jag lyssnat på Expectations med Belle and Sebastian nästan femton gånger i rad, den får mig att må bättre, men ändå känner jag hur frustrationen bara vill välla ut, jag vill göra något oväntat, något som jag inte borde göra. Rutinerna är vad som tar kål på mig.
Vad är poängen med att leva imorgon om man inte kan leva idag? Imorgon är det idag, och då ska jag slänga bort imorgon för att kunna leva i övermorgon.
Jag lovar att jag älskar er ändå.
Nu har jag lyssnat på den över tjugo gånger.
Parsley, Sage, Rosemary and Thyme
Om jag fick heta vad som helst i hela världen skulle jag vilja heta något från en amerikansk folk- eller countrylåt. Något med Paul Simon, Bob Dylan eller kanske Neil Young.
Sara är upptaget. Johanna är upptaget (there goes den bästa Stoogeslåten också). Så kanske Rosemary, Lily, Jolene, Peggy, Louise, Susan eller Jennifer (även fast det sista kommer från en skotsk folksångare).
Egentligen är det nog inte namnen jag är ute efter, utan bara livet de (kanske) lever. Jag vill kanske helt enkelt vara Peggy Day på alla möjliga sätt.
Typ såhär. förutom att hennes man cheatar på henne med en annan man så verkar det lite mysigt. Den amerikanska landsbygden. Mmmm.... fett mysigt och trist.
Hugh Jackman
Jag tejpade just upp världens sexigaste nu levande man på min vägg. Tyvärr var det inte silvertejp och en livs levande Hugh utan vanlig tejp och en gigantisk bioannons från Metro.
Undrar hur det känns att vara sexsymbol. En dag i huvudet på Jim Morrison, Hugh Jackman eller Robert Pattinson hade varit gaska intressant. En dag i huvudet på Hugh Jackman hade fått förödande konsekvenser för alla hans följande dagar, för jag hade dumpat hans fru. Jag hade dumpat hans fru och legat men någon snygg tjej istället. Typ mig. Gud vad skumt det skulle vara att vara en fyrtioårig, muskulös man och samtidigt vara sig själv och ligga med den fyrtioåriga, muskulösa mannen. Lite perverst skulle det nog vara. Jag föredrar nog att bara vara mig själv i det dramat, mig själv fast tio år äldre, annars skulle väl åldersskillnaden vara lite väl, om jag var tjugofem skulle han faktiskt inte ens kunna vara min pappa.
Ikväll ska jag kolla på Australia på kinadvd. mums.
mwihihi. busigt, Hugh!
Hej och välkommen till "the Ylva Show" med Ylva...
varje Torsdagskväll klockan 21:30
Ångest
Varför är Idrott & Hälsa ens ett obligatoriskt ämne? Är det för att kuva sådana som jag?"
Diktatorkonst
Det är så sorgligt. En massa människor är skitsura på konstakademien som inte tog in honom, krossade hans drömmar och indirekt ledde in honom på hans politiska bana, en massa människor är också skitsura på hans mors husläkare, som övertalade henne att inte göra abort. Kom igen. Ingen av dem hade kunnat veta vad de skulle ha på sitt(?) samvete många år senare.
klicka = större
Kolla signaturen. "A. Hitler 1912", det är ju hur sorgligt som helst. Tänk om den signaturen hade fortsatt sitta på målningar istället för... well, jag vete fan vad han undertecknade för saker senare i livet (jag lyssnade inte på historialektionerna i 9:an), men det var nog inte lika mycket målningar.
Fast en konstnär slutar ju inte vara konstnär bara sådär, konstnärlighet är lite som en maffia, den släpper dig inte bara för att du försöker bli av med den, du ska inte komma undan din konstnärlighet med livet i bahåll.
Tänk er att Hitler sitter och skriver på ett tal om typ varför allt är judarnas fel och de måste utrotas och sådär, och så kommer han av sig lite och Adolf der künstler kommer fram och han börjar kladda på pappret, typ ritar av sin brevpress lite grann, sen blir han missnöjd, kladdar över hela skissen, suckar och återgår till arbetet med talet.
Eller, herregud, han kanske stog under partidagarna i Nürnberg och skrek om varför negrer suger och totally aldrig skulle kunna vinna 100 metersloppet i OS i Berlin (höhö, ägd), och så fick han syn på kanske någon i publiken, eller fåglar på flykt eller en otroligt speciellt och intressant veckad flagga och bara längtade hem efter sina akvareller och penslar.
Är det inte sorgligt?
Men man får ju inte glömma vad han gjorde, herregud, tro nu inte att jag gillar honom för att jag skriver om honom som en vanlig människa, tro inte att jag sympatiserar men NÅGOT han gjorde förutom hans fullkomligt underbara landskapsakvareller.
Konstnär eller inte, han var en jävla extraordinarily vidrig gris.
btw. jag hittade bilden på en hemsida som hette typ stormfront.com eller nåt och hade en logga med texten "white pride world wide". Hjälp, det finns nynazistiska forum på nätet, och nynazisterna diskuterar KONST!
Shit. Knäppt.
Stress
För när ångesten griper tag i en så spelar sådana saker ingen roll alls, man kommer inte komma in på någon högre utbildning och få ett riktigt bra jobb hur lycklig man än har varit tidigare, och då blir man olycklig ändå.
Det är i alla fall så det känns nu.
Jag vill tillbaka till igår, vill bli rofyllt pillad i håret (så att jag nästan somnar), vill ligga i en soffa och prata om David Bowie och sångaren i Deathstars, vill glömma allt om betyg, prov, press och deadlines.
Men det går inte så bra.
När jag bläddrade vidare i tidningen och kom till dödsannonserna, där det fanns en bild på elefanter istället för att kors på en bild, började jag gråta. Jag är dålig på att hantera stress.
Åter igen har jag snott en bild av Johanna (EDIT: nej, det var förresten Saras bild den här gången...), men eftersom jag är på bilden tycker jag nästan att jag har rätt till det.
Öl
"Jag skulle vilja ha en stor Knark tack"
gah vad underbart roligt :-)
Så, alla som säger att knark är bajs har fel! FEL! felfelfelfelfel!
Knark är egentlgen öl.
Herman har räddat mitt liv
Utan Herman Lindqvist hade min historiauppsats varit ännu mer jävla värdelös. Hans bok Historien om Sverige - När Sverige blev en stormakt är ju riktigt intressant faktiskt.
Jag står nu i evig tacksamhetsskuld till Herman.
Om jag får ett bra betyg i Historia A alltså.
Läxorläxorläxorläxor (och ännu mer prov)
Varför har två dagar i rad slutat med att jag sitter med läxorna och förvirrat låter mascaran rinna nedför mina kinder?
Jag har inte tid med personlig hygien för att läxorna tar upp så mycket tid. Om jag får mer läxor kommer jag börja lukta.
Gah!
Anna Bååt
Hur fan kan det vara oklart? Axel Oxenstierna var sveriges mäktigaste ämbetsman EVER, någon borde väl ändå ha koll?
