Stress

Läste tidningen. Det stod en massa hemska saker idag. Bland annat hade de på en helsida publicerat insändare angående tonåringars brist på mening i tillvaron, jag tyckte verkligen inte att någon hade fått till det. Det är väl inte konstigt alls om man blir lite modfälld ibland? Samtidigt som man måste ge ALLT i de tre proven och inlämningsuppgifterna man har i skolan den här veckan så måste man se fräsch och smal ut, man är egentligen vuxen men man blir behandlad mer som ett barn. I högstadiet fick man höra att "i gymnasiet behandlas man mer som en vuxen" och i gymnasiet får man höra att "vi har elevdemokrati, men i just den här frågan, som för övrigt råkar vara den viktigaste frågan av alla för er, har ni inget att säga till om". När man blir helt sönderstressad och får prestationsångest så att det sprutar ut genom öronen så är det lätt att man glömmer de fina stunderna, som när man i somras satt på solvarma klippor och tittade på solnedgången, när man så sent som dagen innan satt och fikade med några av de människorna man gillar mest och klagade lite på att priset på kanelbullar har höjts, när ens idol kanske kanske vinkade till en eller när man umgicks i tio timmar i sträck utan att tröttna alls.
För när ångesten griper tag i en så spelar sådana saker ingen roll alls, man kommer inte komma in på någon högre utbildning och få ett riktigt bra jobb hur lycklig man än har varit tidigare, och då blir man olycklig ändå.

Det är i alla fall så det känns nu.
Jag vill tillbaka till igår, vill bli rofyllt pillad i håret (så att jag nästan somnar), vill ligga i en soffa och prata om David Bowie och sångaren i Deathstars, vill glömma allt om betyg, prov, press och deadlines.
Men det går inte så bra.

När jag bläddrade vidare i tidningen och kom till dödsannonserna, där det fanns en bild på elefanter istället för att kors på en bild, började jag gråta. Jag är dålig på att hantera stress.


Åter igen har jag snott en bild av Johanna (EDIT: nej, det var förresten Saras bild den här gången...), men eftersom jag är på bilden tycker jag nästan att jag har rätt till det.

Bob Dylan. Live!

AAAAHHH!!!
Jag var på Bob Dylan i globen i måndags. Det var så underbart!
Vi skrek oss hesa, vi skrek mest av alla faktiskt, hela globen hörde oss alldeles säkert. Jag hörde en bootleginspelning på MySpace, och vi hörs tydligt (vid ett tillfälle följs skriken av ett litet skratt någonstarns mycket närmre inspelningen), det känns lite mäktigt på något vis. Inte bara "jag andades samma luft som passerat genom Bob Dylans munspel" utan till och med "Jag hörs på en Bob Dylan-inspelning", om man förvränger det ordentligt kan man nästan få det till "jag jammade med Bob Dylan". Om Aftonbladet fick för sig att skriva en artikel om mig skulle de inte ha några som helst problem att förvränga det till den graden.
Vid ett tillfälle vinkade han  till oss. Han VINKADE! Till OSS!!!! Det var nog tack vare att vi skrek så jävla högt, han hörde oss väl, vände sig lite halvt åt vårat håll och höjde handen lite tvetydigt. Jag väljer att tro att han vinkade.

Det var en så underbar konsert, han sjöng Tangled Up in Blue, All Along the Watchtower, Like a Rolling Stone och Lay Lady Lay. Lay lady lay!!!! Det är min favoritlåt!
IIIIIIIiiiiiiih!


den här bilden är snodd från Johanna. Jag hoppas att hon inte tar illa upp (och jag hoppas verkligen inte att Bob tar illa upp bara för att vi fotade trots kameraförbudet...)

Här är inspelningen där vi hörs, Tangled Up in Blue.
aaah <3
jag är så jävla lycklig!


Öl

Kollakollakolla! det finns ett danskt ölmärke som heter Knark!

"Jag skulle vilja ha en stor Knark tack"
gah vad underbart roligt :-)

Så, alla som säger att knark är bajs har fel! FEL! felfelfelfelfel!
Knark är egentlgen öl.

Herman har räddat mitt liv

Herman my love ♥
Utan Herman Lindqvist hade min historiauppsats varit ännu mer jävla värdelös. Hans bok Historien om Sverige - När Sverige blev en stormakt är ju riktigt intressant faktiskt.

Jag står nu i evig tacksamhetsskuld till Herman.
Om jag får ett bra betyg i Historia A alltså.

Läxorläxorläxorläxor (och ännu mer prov)

Jag klarar inte av att arbeta under tidspress, jag bara tappar förståelsen för allt runtomkring mig, alla instruktioner till uppgiften och alla vänliga människor som försöker hjälpa mig (de brukar tappa tålamodet efter ett tag). Jag tappar orken att försöka.
Varför har två dagar i rad slutat med att jag sitter med läxorna och förvirrat låter mascaran rinna nedför mina kinder?

Jag har inte tid med personlig hygien för att läxorna tar upp så mycket tid. Om jag får mer läxor kommer jag börja lukta.

Gah!

Jävla Mick...

Gah, stoooort matteprov imorrn, jag kan INGENTING. Nada. Hade det inte varit så jävla mycket snö ute hade jag redan dragit ut på en långpromenad för att rensa hjärnan.
Jag är så sjukt dålig på att koncentrera mig, och för att kunna lyssna på ordentlig musik när jag pluggar (vilket jag måste, annars blir jag ännu mer distraherad) så måste datorn stå på. Och internet, annars kommer jag ju inte åt spotify. Och då är det ett så himla litet steg att dessutom klicka upp explorer och logga in på facebook. Inte fan har jag nåt skrivbord heller, jag har bara en sekretär vars yta helt tas upp av datorn och diverse papper och böcker av varierande viktighetsgrad.

Visst är det underbart om man poppar popcorn och går och gör något annat medan de poppas, och sen glömmer bort popcornen? Då blir man så himla glad när man börjar känna en mystisk popcorndoft sprida sig och inser att man har en massa popcorn att äta upp.
mums :-)

Jag blir så fucking sur på Mick Jagger när han sjunger "time... is on my side!".
Jag jobbar faktiskt mot tiden med min matte här! Jävla Mick att hålla tiden kvar på sin sida nu när jag faktiskt behöver den.

Sööt <3
Jag hade tänkt skända bilden med diverse mustacher, horn och skällsord. Men jag kan inte, han är alldeles för söt för att bli skändad.
Den här bilden hade jag dock gärna skändat, men den talar ganska bra för sig själv, rätt åt honom, jävla Mick.

Anna Bååt

Det här är lite intressant: Det är oklart om Axel Oxenstiernas fru Anna Bååt (I know, underbart namn) födde elva eller tolv barn.
Hur fan kan det vara oklart? Axel Oxenstierna var sveriges mäktigaste ämbetsman EVER, någon borde väl ändå ha koll?

Mörk materia och sånadär andra småpotatisar

Ja jävlar! Idag kände jag mig som en riktig naturvetare och inte bara som en naturare vilsen i en samskola. Vi hade en lektion om universums uppkomst. Det var mörk materia, antikvarkar, subatomära partiklar och galaxer så långt bort att ljuset man ser från dem är flera miljoner år gammalt.
*lycklig suck*
Men det har ju tyvärr sina avigsidor. Jag måste skriva en stor viktig historiauppsats, en liten viktig spansk novell, ett ekonomiprov. Jag har en vag känsla av att jag skrev det här igår, men det spelar inte så stor roll, jag har klagat på det hela dagen i skolan, så jag kan nog skriva det två gånger på en liten blogg som ingen läser.
Nu läser jag också fyra böcker paralellt. Keith Richards - Biografin, Livet, universum och allting (en fortsättning på Liftarens guide), Jane Eyre och Pride and Prejudice på engelska.
Hur ska jag lyckas läsa böcker av Charlotte Brontë och Jane Austen paralellt utan att blanda ihop handlingarna? Alla bounty hunters där ute, lyssna noga nu. Ta kål på min svenskalärare och min engelskalärare, jag betalar mot uppvisande av deras kroppar.
Nej fy vad hemskt, jag skojade bara, det räcker om ni "råkar" sparka dem på smalbenet på bussen.


kolla vad tunga och tjocka de är ...


Det kan vara värt att nämna att jag dessutom har Jävla John och The Chamber som väntar på att bli lästa. De är väl lika tjocka som Sagan om Ringen ungefär...

Thank god för att jag inte behöver läsa den också...

Jahopp, här sitter man igen.

...och borde göra läxor tills pennan glöder, tja... eller tangentbordet kanske. Jag har så galet mycket att göra den här veckan, i jämförelse med hur mycket folk på typ södra latin har att göra så antar jag att jag är ganska ledig, men med mina mått mätt... med mina mått är det huvudvärk och vakenkaffe som gäller.
Och nu sitter jag här, borde verkligen läsa något om Axel Oxenstierna för att förbereda mig inför mitt historiaprov, eller så borde jag försöka förstå ekonomi inför mitt samhällsprov på måndag, eller så borde jag skriva på min novell, på spanska.
Personer som jag borde inte skriva noveller på språk vi inte förstår, jag är perfektionist när det gäller mitt skrivande, jag måste hitta det perfekta ordet för alla tillfällen. Då behöver man ett jävligt stort förråd av synonymer, det har inte jag på spanska.
Q: nämn ett ar-verb. A: hablar. Q: nämn ett er-verb. A: comer. Q: nämn ett ir-verb. A: vivir.
Ja jävlar vad det kommer gå åt helvete för mig.

Nu skulle jag iallafall skriva på den jävla novellen (för jag har äntligen hittat mitt usb-minne), och då upptäcker jag att jag inte har office installerat på datorn. Så jag går in på OpenOffice.org för att ladda ned Open Office. Och så går det förstås inte, den laddar en sådär en procent på fem minuter.
Så nu utsätter jag min dator för fara som en synthare på en KISS-konsert genom att installera det jävla programmet direkt från nätet istället för att spara det på datorn först. Jag vet inte ens om jag har något antivirusprogram. På min nya fina dator.
Bra Ylva, bra! *klappar mig själv på axeln*

Nej alltså, nu ska jag jobba, i mitt splitternya Open Office :-) Jobba betyder INTE koda på min konstiga hobbyhemsida, bara för att påminna mig själv.
 

Och så Brian Jones, George Harrison och Keith Richards för att lätta upp stämningen lite.
I love them so much.

RSS 2.0